Misstro Oss Inte

Just another WordPress site

EU:s förhållningssätt gentemot Iran

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2011 om EU:s förhållningssätt gentemot Iran

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, inbegripet resolutionerna av den 8 september 2010 om mänskliga rättigheter i Iran, särskilt fallen Sakineh Mohammadi Ashtiani och Zahra Bahrami(1) , den 10 februari 2010 om situationen i Iran(2) och den 22 oktober 2009 om Iran(3) ,

– med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om världsdagen mot dödsstraffet(4) ,

– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och konventionen om barnets rättigheter, som alla undertecknats av Islamiska republiken Iran,

– med beaktande av Europeiska unionens (EU) och Förenta staternas gemensamma uttalande av den 8 februari 2010 där man uppmanade den iranska regeringen att fullgöra sina skyldigheter rörande de mänskliga rättigheterna,

– med beaktande av det uttalande som Catherine Ashton, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten), gjorde den 24 september 2010 om den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejads ”upprörande och oacceptabla” kommentarer i FN:s generalförsamling,

– med beaktande av EU:s förklaring om icke-spridning av massförstörelsevapen, antagen vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003, och av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen från den 10 december 2003,

– med beaktande av det uttalande som den höga representantens talesman gjorde den 23 september 2010 varvid han fördömde bombningen i Mahabad, Iran,

– med beaktande av rapporten ”Att skapa säkerhet i en värld i förändring”, om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS), antagen av Europeiska rådet den 12 december 2008,

– med beaktande av det uttalande som den höga representanten gjorde den 22 september 2010 för E3+3:s räkning om en snar förhandlingslösning på den iranska kärnenergifrågan,

– med beaktande av det uttalande som den höga representanten gjorde på Europeiska unionens vägnar den 12 augusti 2010 om domarna mot sju bahailedare,

– med beaktande av det uttalande som den höga representantens talesman gjorde den 16 juli 2010 varvid han fördömde attackerna i Iran,

– med beaktande av rådets slutsatser av den 22 mars 2010 om fri tillgång till information i Iran,

– med beaktande av det uttalande som den höga representanten gjorde den 6 juli 2010 om de omedelbart förestående avrättningarna i Iran,

– med beaktande av det uttalande som den höga representanten gjorde på Europeiska unionens vägnar den 12 juni 2010 om den kraftigt försämrade människorättssituationen i Iran sedan presidentvalet i juni 2009,

– med beaktande av uppgifter från statistikkontoret i Iran som visar att arbetslösheten i Iran ökar och våren 2010 uppgick till 14,6 procent, och att antalet arbetslösa beräknas vara över 3,5 miljoner,

– med beaktande av att Iran är part i fördraget om icke-spridning av kärnvapen och därmed har avstått från att anskaffa kärnvapen och enligt lag är bundet att redovisa all sin kärntekniska verksamhet, däribland kärnmaterial, och ställa den under Internationella atomenergiorganets (IAEA) kontroll,

– med beaktande av det uttalande som IAEA gjorde den 27 september 2005 om att Iran inte fullgjorde sina skyldigheter enligt icke-spridningsfördraget,

– med beaktande av att man i sex olika resolutioner från FN:s säkerhetsråd (1696, 1737, 1747, 1803, 1835 och 1929) har tagit upp olika krav för att Irans rättigheter enligt icke-spridningsfördraget ska återupprättas, bland annat att man upphör med anrikningen,

– med beaktande av det uttalande som IAEA:s generaldirektör Yukiya Amano gjorde i sin kvartalsrapport till styrelsen den 18 februari 2010 om att Iran inte uppfyller de krav som ställs i de relevanta resolutioner som utfärdats av styrelsen och säkerhetsrådet,

– med beaktande av dels IAEA:s förslag om ett avtal om tillhandahållande av kärnbränsle för forskningsreaktorn i Teheran i utbyte mot låganrikat uran från Irans urantillgångar, dels det överbryggande förslag som stöds av Turkiets och Brasiliens regeringar i ett försök att skapa förtroende och underlätta för förhandlingar mellan Iran och E3+3 samt mellan Iran och Wiengruppen,

– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) som innehåller nya restriktiva åtgärder mot Iran och inför en fjärde serie sanktioner mot Iran på grund av landets kärnenergiprogram,

– med beaktande av rådets slutsatser av den 26 juli 2010 om Iran och rådets antagande av dels en serie restriktiva åtgärder som ska införas mot Iran på områdena handel, finansiella tjänster, energi och transport, dels en förordning om utökning av förteckningen över enheter och personer som omfattas av frysning av tillgångar,

– med beaktande av de ytterligare sanktioner mot Iran som har tillkännagivits av Förenta staterna, Japan, Kanada och Australien,

– med beaktande av Europeiska unionens långvariga engagemang för att finna en diplomatisk lösning på den iranska kärnenergifrågan,

– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0037/2011), och av följande skäl:

A.  Islamiska republiken Iran (nedan kallad Iran) står inför en rad utmaningar vad gäller samhällsstyrningen. Det handlar om allt från maktkamper mellan konkurrerande delar av landets styrande elit till en allt sämre samhällssituation och ekonomi, en svår situation vad gäller den regionala säkerheten och ett tilltagande missnöje bland Irans folk, och många av dessa problem har orsakats av den iranska regeringens agerande.

B.  Den politiska utvecklingen i Iran efter det omstridda presidentvalet i juni 2009, som enligt många kännetecknades av oegentligheter, har visat att det finns en stor potential för en folkledd, demokratisk förändring i landet, framdriven av ett sjudande och aktivt samhälle. Reformisterna likställs generellt med den gröna rörelse som uppstod under massprotesterna mot president Ahmadinejads omval.

C.  Irans säkerhetsstyrkor – revolutionsgardet, Basijmilisen och polisen – har reagerat med brutala kraftåtgärder och godtyckligt gripit tusentals fredliga demonstranter och dissidenter, bland annat studenter och akademiker, kvinnorättsaktivister, fackföreningsmedlemmar, advokater, journalister, bloggare, präster och kända människorättsförsvarare. Det är tydligt att man på detta sätt har velat skrämma kritiker till tystnad och kväsa oppositionen. Domstolarna har iscensatt omfattande skenrättegångar mot hundratals kända reformvänner och aktivister, vilka resulterade i att några av de åtalade dömdes till långa fängelsestraff eller rentav till döden.

D.  Sedan Ahmadinejad valdes till president 2005 har det iranska revolutionsgardet använt sig av tillgångar som ackumulerats sedan 1980-talet för att köpa statliga företag och företag som har privatiserats genom Teheranbörsen.

E.  Det iranska folkets grundläggande mänskliga rättigheter – rätten till liv, yttrandefrihet och föreningsfrihet, samt att slippa godtyckliga gripanden, kvarhållanden och tortyr, och att slippa alla former av diskriminering – kränks alltjämt ostraffat.

F.  Iran hör till de mest ”uppkopplade” länderna i Mellanöstern och utgör den tredje största bloggosfären i världen efter Förenta staterna och Kina. Det är inte av en händelse att telekommunikationsförbindelser och Internet rutinmässigt har varit utsatta för störningar sedan presidentvalen i juni 2009.

G.  Iran har kvar dödsstraffet och är ett av de tre länder i världen som genomför flest avrättningar. Iran innehar högsta rekord för antalet avrättade ungdomsbrottslingar. Iran tillämpar fortfarande dödsstraff genom stening, vilket strider mot det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

H.  Många iranier har avrättats av politiska skäl, många andra sitter fängslade och hundratals har tvingats fly landet av rädsla för sina liv och/eller för att undfly frihetsberövande på obestämd tid, förhör och tortyr.

I.  De människorättsorgan som verkar i Iran (dvs. den islamiska människorättskommissionen och artikel 90-kommissionen) är knutna till regeringen och har ingen större betydelse.

J.  Irans kärnenergiprogram har under årens lopp kännetecknats av strävan att hemlighålla verksamheten. Detta har undergrävt tilltron till Irans påståenden om att programmet endast har fredliga syften.

K.  Det återstår ännu för Iran att uppfylla såväl sina skyldigheter enligt alla relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, bland annat resolution 1929 (2010) som är den senaste av dem, som alla de av IAEA:s styrelse fastställda kraven om att organet måste få tillträde till alla de anläggningar, människor och handlingar, liksom till all den utrustning, som krävs för att kunna genomföra en vederbörlig kontroll av Irans kärntekniska tillämpningar, och för att IAEA ska kunna fullgöra sin roll som bevakare av kärnenergianvändningen.

L.  Den iranska regeringens politik utgör till vissa delar ett hot mot stabilitet och fred i regionen. I synnerhet Israel och Gulfregionen känner sig hotade av Irans aggressiva och riktade uttalanden, liksom av landets pågående kärnenergiprogram och stöd till Hizbullah och Hamas. Iran skulle emellertid kunna spela en stabiliserande roll till förmån för hela regionen, förutsatt att landet normaliserar sina internationella relationer, i synnerhet med länderna i närområdet, en gång för alla klargör det verkliga syftet med sitt kärnenergiprogram och garanterar respekt för de mänskliga rättigheterna och demokrati.

M.  Iran har låtit två generationer afghanska flyktingar stanna i landet och ta del av grundläggande hälso- och utbildningstjänster. År 2010 uppgick antalet registrerade afghaner bosatta i Iran till mer än en miljon. På detta område har Iran endast mottagit begränsat internationellt stöd.

N.  Iran är bland de tre länder i världen som har de största befintliga reserverna av såväl olja som naturgas.

O.  Förbindelserna mellan Iran och Turkiet har fördjupats påtagligt. Iran använder sina statliga och icke-statliga allierade, det vill säga Syrien, Hizbullah och Hamas liksom Muslimska broderskapet, för att destabilisera regionen.

P.  I artikel IV i fördraget om icke-spridning av kärnvapen fastställs samtliga parters omistliga rätt att forska i samt tillverka och använda kärnenergi i fredliga civila syften utan åtskillnad, i enlighet med artiklarna I och II i fördraget.

Situationen i landet

1.  Europaparlamentet noterar med oro den inrikespolitiska situationen, särskilt vad gäller demokratifrågan. Parlamentet noterar också det iranska folkets och i synnerhet den unga generationens strävan efter förändring, och beklagar djupt att Irans regering och parlament inte tycks mottagliga för de berättigade krav som ställs av medborgarna. Parlamentet framhåller att folkets missnöje över Irans regering på grund av den allvarliga socioekonomiska situationen och bristen på frihet och grundläggande respekt för mänsklig värdighet i Iran är det största problemet som den nuvarande regimen måste övervinna för att kunna överleva.

2.  Europaparlamentet understryker att demokratiska förändringar inte kan påtvingas utifrån, inte ens med militära medel, utan måste uppnås genom en fredlig demokratisk process. Parlamentet uttrycker sin beundran för modet hos de tiotusentals iranier som fortsätter att riskera sina yrkeskarriärer och liv genom att kräva större frihet och utökade demokratiska rätigheter i Iran.

3.  Ahmadinejad valdes till president 2005 med hjälp av ekonomisk populism och löften om social rättvisa, men sedan dess har Irans inhemska problem förvärrats alltmer trots de spirande oljepriserna. Därför beklagar Europaparlamentet Ahmadinejads försök att stärka sin politiska ställning i Iran genom att tillämpa ett radikalt förhållningssätt i internationella sammanhang, i förhoppningen att en högröstad anti-västerländsk och anti-israelisk hållning ska stärka Irans ställning som ledare i den muslimska världen.

4.  Europaparlamentet konstaterar att tidigare massrörelser i Iran grundade sig på två pelare – strävan efter både välstånd och frihet – och att båda dessa fortfarande utgör oinfriade löften från 1979 års revolution. De ekonomiska misslyckandena i form av inflation, korruption, hög arbetslöshet, energibrist, en ineffektiv statlig sektor och slöseri med offentliga medel har förvärrats under de senaste åren.

5.  Europaparlamentet konstaterar att reformrörelsen inbegriper ett spektrum av intellektuella tendenser och politiska målsättningar, från önskan om att gradvist modernisera Irans statliga institutioner till målet att helt förändra landets styrelseformer.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med de miljontals iranier som efter presidentvalet i juni 2009 gick ut på gatorna för att protestera i hopp om att åstadkomma en politisk förändring i Iran.

7.  Parlamentet fördömer kraftigt att de iranska säkerhetsstyrkorna håller oppositionsledarna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi och deras makar olagligt fängslade och begär att de omedelbart och villkorslöst släpps fria. Parlamentet noterar att fängslandet skedde genom överträdelse av iransk lag. Parlamentet fördömer de iranska myndigheternas attityder gentemot oppositionen som utövar sin legitima rättighet att protestera samt uttrycker sin solidaritet med de iranska folket i deras strävan efter demokrati. Parlamentet beklagar djupt den iranska regeringens skenhelighet, vilken har använt sig av onödigt våld, hot och godtyckliga arresteringar gentemot fredliga demonstranter som den 14 februari 2011 demonstrerade fredlig till stöd för de egyptiska folket, samtidigt som regeringen hävdade att den stödjer frihet i Egypten.

8.  Europaparlamentet förkastar bestämt regimens fördömande av demonstranter och oppositionella efter 2009 års presidentval som ”fiender till Allah” (”muharib”) som i enlighet med islam bör ådömas strängast möjliga straff. Parlamentet konstaterar att medan regimkritik betraktades som ett brott på shahens tid betraktas det som en försyndelse mot islam av den nuvarande regimen.

9.  Europaparlamentet varnar för att det iranska revolutionsgardet långsamt håller på att bli en militär, politisk och ekonomisk maktfaktor i det iranska samhället, vilket reser farhågor om att staten håller på att militariseras ytterligare. Parlamentet ger uttryck för sin djupaste oro över att denna utveckling kan leda till att den politiska oppositionen kommer att utsättas för ett ökat våld och förtryck.

10.  Europaparlamentet är djupt oroat över den viktiga roll som Basij-organisationen för studenter spelar i det iranska samhället för att, under Islamiska revolutionsgardets överinseende, kontrollera och undertrycka oliktänkande bland landets studenter. Den iranska studentrörelsen har varit en av de mest framträdande aktörerna i kampen för demokrati, frihet och rättvisa.

Mänskliga rättigheter

11.  Europaparlamentet uppmanar Iran att få slut på all form av diskriminering i landet. Parlamentet oroas av den diskriminering och det politiska och sociala förtryck som drabbar kvinnor i synnerhet i Iran. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att upphöra med att diskriminera människor på grundval av deras sexuella läggning. Parlamentet fördömer också det omänskliga och medeltida bruket att döma människor till döden för påstådda brott förknippade med val av partner eller sexuellt beteende.

12.  Europaparlamentet finner det motbjudande att antalet avrättningar i Iran 2009, enligt årsrapporter om dödsstraffet i Iran, var det högsta på tio år, vilket gör Iran till det land i världen som utför flest avrättningar per capita. Iran uppmanas att offentliggöra statistik om tillämpningen av dödsstraffet. Iran uppmanas också att slutgiltigt avskaffa dödsstraffet för brott som begås före arton års ålder och ändra sin lagstiftning som för närvarande är i strid med de internationella människorättskonventioner som Iran har ratificerat, inklusive konventionen om barnets rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att i enlighet med FN:s resolutioner 62/149 och 63/138 införa ett moratorium för avrättningar i väntan på att dödsstraffet avskaffas. Parlamentet betonar att EU:s institutioner måste utöva konstanta påtryckningar mot Iran i denna fråga.

13.  Europaparlamentet fördömer med kraft avrättningen av den nederländsk-iranska medborgaren Zahra Bahrami den 29 januari 2011. Parlamentet uttrycker sin bestörtning över att de iranska myndigheterna vägrade att bevilja konsulärt tillträde till Zahra Bahrami och inte såg till att ge henne en öppen och rättvis rättegång.

14.  Medan det noterar att de iranska myndigheterna påstår sig avvisa rasdiskriminering understryker Europaparlamentet att Irans etniska minoriteter klagar på den ekonomiska underutveckling som råder i de provinser där de är i majoritet. Parlamentet fördömer de talrika terroristattacker som Folkets motståndsrörelse i Iran (även kallad Jundollah) har utfört i provinsen Sistan och Baluchistan sedan rörelsen grundades 2003. Samtidigt kräver parlamentet att Iran presenterar konkret bevisning för sitt officiella påstående att Jundollah stöds av de amerikanska och brittiska underrättelsetjänsterna.

15.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa bestörtning över att Iran, tillsammans med Afghanistan, Somalia, Saudiarabien, Sudan och Nigeria, fortfarande tillhör den mycket lilla grupp länder som alltjämt tillämpar stening. Parlamentet uppmanar det iranska parlamentet att anta lagstiftning som kriminaliserar denna grymma och omänskliga form av bestraffning.

16.  Europaparlamentet vädjar till de iranska myndigheterna att både i lagstiftning och i praktiken avskaffa alla former av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, att säkra en normal rättsordning och att sätta stopp för straffriheten för människorättsbrott. I första hand uppmanar parlamentet det iranska parlamentet och landets rättsförvaltning att avskaffa grym och omänsklig behandling som amputering av lemmar, stening och spöstraff, som är strafformer som strider mot Irans internationella åtaganden. Parlamentet avvisar bestämt den uppfattning som framförts av Irans rättsvårdande myndigheter, att sådana straff är kulturellt berättigade.

17.  Europaparlamentet påminner om att ett stort antal iranska demonstranter den 13 juni 2009 – med rätta – ropade ”Var är min röst?”, eftersom de var övertygade om att det förekommit ett stort mått av valfusk i valet föregående dag. Detta kommer att fortsätta att befläcka president Ahmadinejads andra mandatperiod.

18.  Europaparlamentet förfäras över att säkerhetsstyrkorna, från natten den 15 juni 2009 och framåt, accepterade skottlossningen mot de demonstrerande massorna, vilket framgår av videoupptagningar. Parlamentet oroas djupt av det ökade förtryck som kan noteras ett år efter det folkliga upproret i Iran, och som bland annat tar sig uttryck i godtyckliga arresteringar, tortyr, misshandel och avrättningar av politiska dissidenter. Parlamentet fördömer den iranska regeringens ansträngningar att tysta all politisk opposition liksom dess försök att undvika internationell granskning av de brott som begicks i samband med oroligheterna efter valet. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att förse de iranska myndigheterna med en detaljerad förteckning över alla incidenter/våldshandlingar mot civila iranier som man vet har ägt rum i valets efterdyningar och att insistera på att det görs en oberoende internationell utredning och att resultatet av denna utredning offentliggörs.

19.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart frige alla dem som hålls fängslade för att fredligt ha utnyttjat sin rätt till yttrande-, förenings- och mötesfrihet, och att utreda och åtala regeringstjänstemän och medlemmar av säkerhetsstyrkorna som är ansvariga för mord, misshandel och tortyr av familjemedlemmar till dissidenter, demonstranter och gripna.

20.  Europaparlamentet insisterar på att den höga representanten vid eventuella framtida förhandlingar med Iran ger högsta prioritet åt människorättssituationen i landet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja alla instrument som står till dess förfogande för att skydda och främja mänskliga rättigheter i Iran. Kommissionen uppmanas särskilt att inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter ta fram ytterligare åtgärder för att aktivt skydda människorättsaktivister. Parlamentet understryker att det är mycket viktigt att underlätta för människorättsaktivister att söka skydd och få tillgång till organisatoriska resurser och kommunikationsplattformar. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja det europeiska fristadsprogrammet (Shelter City Programme) liksom program för att utveckla motåtgärder mot tekniker för att blockera elektroniska medier.

21.  Europaparlamentet beklagar djupt att iranska gifta män har rätt att hävda att deras utomäktenskapliga förbindelser är lagliga och att betrakta som tillfälliga äktenskap, medan gifta kvinnor som anklagas för äktenskapsbrott saknar en sådan möjlighet att benådas. Parlamentet beklagar likaså djupt att artikel 105 i Islamiska republikens strafflag ger en domare rätt att endast med sin egen ”kännedom” som underlag döma en äktenskapsbrytare till stening, och att Iran försöker begränsa omvärldens kunskap om denna brutalitet genom att inte offentliggöra domar om stening.

22.  Europaparlamentet fördömer de systematiska trakasserier som fackföreningsaktivister utsätts för av iranska myndigheter, i motsats till vad Iran hävdade i samband med FN:s återkommande allmänna granskningsförfarande för att säkerställa respekten för dess medborgares sociala och ekonomiska rättigheter och rätt till yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att frige samtliga fängslade fackföreningsaktivister samt att respektera fackföreningsföreträdarnas och lärarnas rätt att delta i firandet av arbetarrörelsens internationella högtidsdag (1 maj) respektive nationella lärardagen (2 maj). Parlamentet uppmanar den iranska regeringen att respektera arbetstagarnas grundläggande rättigheter i enlighet med ILO:s internationella arbetsnormer.

23.  Europaparlamentet fördömer kampanjen för avskedande av framstående universitetslärare på politisk grund, och anser den vara ett oacceptabelt angrepp mot dessa lärares mänskliga rättigheter och akademiska frihet. Parlamentet anser att denna politik ytterligare kommer att politisera och försämra de iranska universiteten, som länge var en källa till nationell stolthet och föremål för beundran bland akademiker i hela världen. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart vidta åtgärder för att återupprätta den akademiska friheten i landet.

24.  Europaparlamentet beklagar att vissa religiösa minoriteter fortfarande diskrimineras när det gäller bostäder, utbildning och anställning inom den offentliga sektorn. Detta strider mot den iranska konstitutionen och får unga människor som är medlemmar av sådana minoriteter att lämna landet. Parlamentet fördömer i synnerhet den systematiska förföljelsen av bahaisamfundet, vågen av gripanden av kristna som ägde rum under 2009 och de trakasserier som religiösa oliktänkande, konvertiter samt sufi- och sunnimuslimer har utsatts för. Parlamentet upprepar sitt krav att de sju fängslade bahailedarna friges och uppmanar det iranska parlamentet att ändra landets lagstiftning således att den säkerställer att alla anhängare av landets olika trossamfund, oavsett om de är erkända enligt konstitutionen, kan leva enligt sin övertygelse utan att riskera förföljelse och att de garanteras lika rättigheter både i lagstiftning och i praktiken.

25.  Sedan protesterna efter det kontroversiella presidentvalet den 12 juni 2009 har situationen för de iranska icke-statliga organisationerna försämrats betydligt. Europaparlamentet kritiserar skarpt att alla internationella kontakter och allt finansiellt stöd till icke-statliga organisationer i Iran systematiskt utnyttjas av myndigheterna för att försöka misskreditera dessa organisationer och deras arbete.

26.  Europaparlamentet är mycket oroat över de många avrättningar av minderåriga och de offentliga steningar av kvinnor som verkställs varje år, trots internationella vädjanden om att Iran ska respektera de mänskliga rättigheterna.

27.  Europaparlamentet begär att det på nytt ska inrättas ett FN-mandat för en särskild rapportör som ska utreda brott mot de mänskliga rättigheterna och försöka se till att personer som gör sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran ställs till svars. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att tillmötesgå FN:s särskilda rapportörer (till exempel om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar, om tortyr, om religions- och trosfrihet samt om domares och advokaters oberoende) som sedan länge begärt att få göra officiella besök i Iran.

28.  Europaparlamentet beklagar situationen för advokater i Iran, som, i strid med FN:s grundläggande principer om advokaters roll, har försämrats avsevärt sedan presidentvalet i juni 2009, i det att de iranska myndigheterna tar till förtryckande metoder (t.ex. arresteringar, uteslutande ur advokatsamfundet, kränkningar av yttrandefriheten, obefogade skatteutredningar och andra finansiella påtryckningsmedel) för att förhindra advokater från att fritt utöva sitt yrke.

29.  Europaparlamentet beklagar att situationen för människorättsförsvarare, inbegripet människorättsadvokater och försvarare av kvinnors rättigheter som utgör särskilda måltavlor, håller på att försämras. Parlamentet är djupt oroat över att människorättsförsvarare har utsatts för flera attacker, orättvisa rättegångar, och dessutom hindras från att utnyttja sina konstitutionella rättigheter. Parlamentet begär att samtliga människorättsförsvarare och samvetsfångar som fortfarande hålls fängslade ska friges omedelbart.

30.  Europaparlamentet uppmanar Iran att underteckna, ratificera och genomföra FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

31.  Europaparlamentet stöder kampanjen En miljon underskrifter för ändring av diskriminerande lagar, som går ut på att samla in en miljon underskrifter för att få till stånd en ändring av lagar som diskriminerar kvinnor i Iran. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna, bland annat de rättsvårdande myndigheterna, att upphöra med alla trakasserier mot medlemmar av denna kampanj.

32.  Europaparlamentet uppmanar enträget den iranska regeringen att förbättra kvinnornas rättigheter i syfte att erkänna kvinnornas viktiga roll i samhället. Parlamentet uppmanar enträget de iranska myndigheterna att följa Irans åtaganden inom ramen för den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och uppmanar på nytt det iranska parlamentet att anta lagstiftning som olagliggör det grymma och omänskliga bruket att stena människor. Parlamentet uppmanar den höga representanten att särskilt uppmärksamma kvinnors rättigheter i Iran och att ta upp fallen med Sakineh Mohammadi Ashtiani och Zahra Bahrami med de iranska myndigheterna.

33.  EU-institutionernas företrädare bör utveckla kontakter med företrädare för ett brett spektrum av de iranska politiska organisationerna och samhällsorganisationerna, inbegripet framträdande iranska människorättsförsvarare. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt stöd för gräsrotsverksamhet och direkta personliga kontakter.

34.  Europaparlamentet fördömer de iranska myndigheternas förtryck av oberoende medier, inbegripet censuren av video- och fotomaterial, i syfte att begränsa såväl tillgången till som överföringen av information. Parlamentet är extremt oroat över det faktum att den godtycklighet som kännetecknar rättskipningen i Iran leder till en stark självcensur bland landets medier. Parlamentet uppmanar med eftertryck företrädare för EU och dess medlemsstater att påminna Iran om sitt internationella åtagande att säkerställa mediefriheten. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att, då de träffar sina iranska motsvarigheter, insistera på dels att de flertaliga dagstidningar som har tvingats lägga ner sin verksamhet ska få återuppta verksamheten, dels att politiska fångar släpps fria. I båda fallen bör man lägga fram namnlistor. Parlamentet fördömer den iranska regeringens utvisning av utländska korrespondenter, bl.a. journalister från stora europeiska dagstidningar. Parlamentet välkomnar att Euronews har öppnat en persisk språktjänst.

35.  Europaparlamentet oroar sig över förtrycket av olika former av kultur, musik och konst genom censur och förbud, och förtrycket mot konstnärer, musiker, filmregissörer, författare och poeter.

36.  Europaparlamentet kräver ett stopp för straffriheten i Iran genom att ett förfarande för oberoende rättslig översyn införs i landet eller genom att talan via FN:s säkerhetsråd väcks vid institutioner som verkar enligt internationell rätt, såsom Internationella brottmålsdomtolen.

37.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som flera medlemsstater har vidtagit för att erbjuda skydd för de iranska människorättsförsvarare, avhoppare, journalister, studenter, kvinnor, barn och konstnärer som förföljs för sin religiösa tro, sina åsikter, sin sexuella läggning eller andra uttryck för utövandet av deras mänskliga rättigheter.

Kärnenergifrågan

38.  Iran har enligt bestämmelserna om icke-spridning rätt att utveckla kärnenergi för fredliga syften, men Europaparlamentet upprepar att Europeiska unionen och det internationella samfundet fortsätter att oroas djupt över de risker för spridning som det iranska kärnenergiprogrammet innebär, vilket mycket tydligt har kommit till uttryck i många av FN:s säkerhetsråds resolutioner.

39.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att fullgöra Irans skyldigheter enligt icke-spridningsfördraget och kräver att den iranska regeringen ratificerar och genomför tilläggsprotokollet om säkerhetskontrollavtalet. Parlamentet fördömer att Iran fortsätter att lägga hinder i vägen för IAEA:s arbete, neka fullständigt och villkorslöst tillträde till viktiga kärnanläggningar och orättmätigt motsätta sig utnämningen av inspektörer, och på så sätt vägrar att samarbeta fullt ut med IAEA.

40.  Europaparlamentet betonar även att Iran i enlighet med en central grundsats i icke-spridningsfördraget har rätt att anrika uran för fredliga ändamål och få tekniskt stöd för samma ändamål.

41.  Europaparlamentet stöder rådets tvåspårsstrategi som syftar till att förhandla fram en fredlig lösning på dödläget i kärnenergifrågan, och lovordar rådets nya gemensamma ståndpunkt av den 26 juli 2010 om införandet av nya och långtgående, riktade, självständiga åtgärder gentemot Iran. Parlamentet beklagar att Iran inte var villigt att acceptera de erbjudanden man fick vid den senaste rundan av de P5+1-samtal med Iran som hölls i Istanbul, och att samtalen därför misslyckades. Parlamentet är dock fortfarande övertygat om att EU:s strategi gentemot Iran bör vara bredare, och den bör omfatta inte bara kärnenergifrågan utan även människorättssituationen i Iran och landets roll i regionen.

42.  Europaparlamentet påminner om att Iran står ensamt mot hela FN, och inte bara mot ”väst” i frågan om landets kärnenergiprogram.

43.  Europaparlamentet noterar att ytterligare sanktioner är den logiska följden av Irans vägran att samarbeta fullt ut med IAEA. Parlamentet uppmanar den höga representanten och EU:s medlemsstater att utvärdera samtliga mekanismer för att verkställa genomförandet av EU:s gemensamma ståndpunkt – särskilt vad gäller exportlicenser, tull- och gränskontroll, flyg- och båtfrakt – för att hindra Iran från att kringgå sanktionssystemet och för att kunna göra en realistisk utvärdering av huruvida sanktionerna ger väntat resultat. Parlamentet upprepar att dessa åtgärder inte får drabba befolkningen i gemen. I detta sammanhang välkomnar parlamentet Förenta staternas beslut att införa riktade sanktioner mot iranska tjänstemän som bedöms vara ansvariga eller medansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran sedan det omtvistade presidentvalet i juni 2009. Parlamentet uppmanar rådet att vidta liknande åtgärder.

44.  Europaparlamentet anser att det krävs förnyade internationella insatser för att befria vår planet från kärnvapenhotet. Parlamentet välkomnar president Obamas vädjan om kärnvapennedrustning, och uppmanar den höga representanten att göra denna fråga till en av sina prioriteringar både i relationerna med medlemsstaterna och i kontakterna med regeringarna i Mellanöstern och Asien.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och EU:s medlemsstater att utvärdera handelsförbindelser med Iran i stället för sanktioner, i syfte att begränsa kränkningarna av mänskliga rättigheter genom exporten till Iran av teknik som uppfyller EU:s standarder, t.ex. mobiltelefoner, kommunikationsnät, teknik (med dubbla användningsområden), övervakningsteknik och programvara för Internetskanning och censur och data mining, inbegripet personuppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om ett nytt licenssystem om denna översyn visar på att det behövs lagstiftningsåtgärder.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att omedelbart vidta åtgärder för att förbjuda EU-företag att exportera övervakningsteknik (särskilt informationsnätverk) till Iran.

47.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att utvidga förteckningen över iranska personer med koppling till Irans kärnenergiprogram och ballistiska program och de upphandlingsnätverk som är knutna till dessa. Parlamentet uppmanar berörda myndigheter att snabbt agera för att frysa dessa personers tillgångar och hindra dem från att ta sig till EU och använda EU-medlemsstaternas jurisdiktion för att utföra verksamhet med koppling till dessa program.

48.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att se till att den iranska kärnenergifrågan och det iranska folkets mänskliga rättigheter fortsätter att stå högt på dagordningen, och uppmanar Iran att inleda meningsfulla förhandlingar i syfte att garantera att man når en bred och varaktig lösning på kärnenergifrågan.

Yttre förbindelser

49.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag den iranska presidenten Ahmadinejads utsaga om att vilja ”utplåna” Israel, liksom presidentens antisemitiska uttalanden, särskilt hans förnekelse av förintelsen och hans bakomliggande avsikter att avlegitimera staten Israel. Parlamentet bekräftar på nytt sitt fulla stöd för Israels existensberättigande och en tvåstatslösning för Palestina.

50.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noga övervaka situationen i Gulfregionen och göra sitt yttersta för att främja fred och stabilitet i regionen.

51.  Europaparlamentet bekräftar Turkiets roll som inflytelserik aktör och lovordar att Turkiet och Brasilien tillsammans har verkat för att en lösning på den iranska kärnenergifrågan ska kunna förhandlas fram. Parlamentet beklagar emellertid att bestämmelserna i trepartiavtalet av den 17 maj 2010 endast delvis tillgodoser IAEA:s krav och uppmanar de turkiska myndigheterna att inta samma förhållningssätt som EU i fråga om det iranska kärnvapenhotet. Parlamentet uppmanar Turkiet att ta med frågan om människorättssituationen i sin dialog med Iran.

52.  Europaparlamentet understryker att Ryssland är ett av de länder som i störst utsträckning har försett Iran med moderna vapen och anrikat uran. Parlamentet välkomnar Ryska federationens beslut i år att inte längre sälja S-300-missiler till Iran och att stödja FN:s sanktioner mot Iran till följd av landets kärnenergiprogram. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att upphöra med all vapenspridning och export av uran till Iran så att man kan garantera att sanktionerna mot Iran är verkningsfulla och att icke-spridningsfördragets krav uppfylls.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar den höga representanten att se till att EU:s och Förenta staternas åtgärder avseende Iran i högre grad samordnas och kompletterar varandra och att i frågor som rör åtgärder gentemot Iran samråda med de permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd och alla relevanta globala och regionala partner som har samma uppfattning om Iran.

54.  Europaparlamentet noterar att det ligger i både EU:s och Irans intresse att garantera fred och stabilitet i Afghanistan. Parlamentet välkomnar Irans konstruktiva roll när det gäller att renovera infrastruktur och återuppliva ekonomisk verksamhet liksom när det gäller att förebygga narkotikahandeln från Afghanistan. Parlamentet betonar emellertid att varaktig fred och stabilitet i Afghanistan kommer att kräva att alla grannar avhåller sig från inblandning i landets politiska angelägenheter.

55.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att tillsätta en EU-delegation i Teheran nu när Europeiska utrikestjänsten har tagit över det roterande ordförandeskapets ansvar för att företräda Europeiska unionen i tredjeländer.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att uppmuntra Iran att spela en konstruktiv roll beträffande Afghanistans framtida utveckling, och betonar att EU och Iran har samma målsättning i fråga om Afghanistans stabilitet och när det gäller att med effektiva åtgärder bekämpa opiumproduktion och narkotikahandel.

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och till regeringen och parlamentet i Islamiska republiken Iran.