Misstro Oss Inte

Just another WordPress site

Öppet brev från Misstro Oss Inte

Föreliggande brev är en kortfattad beskrivning av några iranska asylsökandes situationer i Sverige. Vi som har skrivit under brevet har i många år, från 5 till snart 12 år, väntat på uppehållstillstånd.

Vi har flytt undan från ett land som världen över är känt för sin barbariska regim. Idag är det ett känt faktum att den sittande islamiska regimen i Iran gjort sig skyldig till grova brott mot de mest grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Varje kritisk röst och varje legal och berättigad protest har tystats ned med brutala metoder. Tusentals människor har avrättats eller blivit utsatta för tortyr och förföljelser.

Studenter, journalister och oliktänkande intellektuella har hamnat i fängelse och blivit utsatta för tortyr och massavrättningar. Om detta finns hundra tals dokumenterade uppgifter, vilka har uppmärksammats av en lång rad internationella organisationer. Ja, det är från ett sådant land och en sådan regim vi har flytt.

Vi har tagit oss till Sverige, ett land som världen över är känt för att vara ett demokratiskt land med respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna. Vi har kommit till Sverige, ett land som tycks vara ett ställe för förföljda fritänkande människor. Vi har tagit oss till Sverige, ett land som sedan åtminstone andra världskriget blivit en fristat för förföljda politiska flyktingar. Vi har tagit oss till ett land som inte bara själv skrivit under alla internationella deklarationer om asylrätt, utan även varit genomdrivande kraft för att framställa dem. Men frågan är nu hur vi har blivit bemötta.

Vi undertecknare av detta meddelande hör till de politiska aktivister som kämpat mot den diktatoriska regimen i Iran. Många av oss har antingen hamnat i fängelse, blivit utsatta för tortyr eller ständiga förföljelser i vårt eget land. Vi har redogjort för alla omständigheterna kring våra politiska aktiviteter i såväl Iran som här i Sverige. Vi har lagt fram en lång rad bevis och handlingar för att styrka våra respektive asylskäl inför den det svenska Migrationsverket. Vi har gjort allt för att beskriva och förklara alla de omständigheter som lett till vår flykt till Sverige.

Men ingenting har hjälpt. Den dominerande motiveringen hos Migrationsverket, för att avslå våra asylansökningar, har varit att ifrågasätta våra utsagor, med andra ord vår trovärdighet. Detta går som en röd tråd genom alla våra avslagsbesked. I stället för en konkret och saklig prövning av våra ansökningar har Migrationsverkets strategi varit att misstänkliggöra oss på varenda punkt vi presenterat. Detta misstänkliggörande, mot bakgrund av alla de övertygande och sakliga handlingar vi lagt fram inför Migrationsverket, har fungerat som ett instrument för att avhumanisera oss inför varje domstol.

Vi undertecknare av denna skrift anser att vi blivit orättvist behandlade av Migrationsverket och dess handläggare. Därför har vi valt att vända oss till såväl den svenska regeringen som alla riksdagspartier och till den svenska allmänheten.

Under den långa vistelsen och ovissheten i Sverige har vi samtidigt blivit utsatta för både fysiska och psykiska påfrestningar. Rent praktiskt har det handlat om att överleva som gömda flyktingar utan några som helst sociala eller juridiska rättigheter. Vi har blivit tvungna att försörja oss under slavliknande arbetsförhållanden.

Många av oss har gått så långt att vi nöjt oss med 10 eller 15 kronor per timme för att klara oss. Under kalla vinternätter har vi bott på vindar och kalla lokaler som egentligen varit utsedda för att förvara varor och döda ting. Som en följd av dessa omänskliga levnadsvillkor har vår hälsa försämrats avsevärt. Men det är inte bara våra kroppar som tagit stryk. Under alla dessa långa år har vi lidit också av ångest, depression och tilltagande psykiska besvär.  Under alla dessa förhållanden har vi varken haft möjlighet eller någon som helst rättighet att söka medicinsk hjälp.

När vi kom till Sverige var vi alla unga eller i de åldrar som normalt brukar räknas till de mest produktiva åren i ens liv. Vi har helt enkelt blivit bestulna på dessa år och berövats rätten till ett drägligt liv och en anständig framtid.

Mot bakgrund av det framförda är det helt relevant och logiskt att undra varför vi utsatt oss för dessa grymma levnadshållanden, och inte återvänt till vårt hemland.

De avgörande orsakerna till att vi inte kan återvända till Iran, utgörs av de omständigheter vi redan lagt fram inför Migrationsverket. Här handlar det dels om våra politiska aktiviteter i hemlandet och dels om våra politiska engagemang mot den iranska regimen här i exil. Hittills har vi upprepade gånger presenterat dessa verksamheter med bekräftande intyg och handlingar för berörda svenska myndigheter. För en närmare granskning och detaljerade uppgifter om detta hänvisar vi till våra respektive ärenden hos Migrationsverket.

Vid sidan av allt detta vill vi, än en gång, inrikta läsarens uppmärksamhet på den rådande politiska situationen i Iran. Det är en situation som präglas av de mänskliga fri- och rättigheternas dagliga kränkning och kännetecknas av förtryck, tortyr och förföljelser av varje protesterande röst. Det känns faktiskt helt onödigt att vi här skulle åberopa en lång rad internationella organisationer för att få stöd för vår beskrivning av dagens Iran: Amnesty International, FN:s Kommitté för de mänskliga fri- och rättigheterna, Röda Korset, för att bara nämna några.

Mot bakgrund av det framförda vänder vi oss nu till alla berörda svenska myndigheter, riksdagens alla partier, media och en rad såväl nationella som internationella organisationer för att uppmärksamma den outhärdliga situation vi befinner oss i.

Från och med den första mars 2011 sitter vi som protest mot Migrationsverket i Smyrnakyrkan, på Haga Kyrkogata 2 i Göteborg. Vår protestaktion kommer att fortsätta tills vi får ett klargörande besked om vår situation och en rättvis behandling av våra asylärenden.

Kommittén för protestaktionen Misstro oss inte!

Göteborg, den 1/3-2011

Underskrifter:

OBS! Siffrorna inom parenteserna anger ankomståret till Sverige respektive Migrationsnummer.

  • Mahmoud Raki (1999)
  • Bahie Nadevi (2001)
  • Fatemeh Narges Ahoochem (2001)
  • Seyd Ali Fatemi Ammarh (2001)
  • Firouz Suleimanzadeh (2001)
  • Ali Hossini (2002)
  • Nadia Gharib (2002)
  • Ramin Sayadi (2002)
  • Karim Pourmah (2002)
  • Gholam Hossih Salehi Kolay (2002)
  • Farzaneh Haddadian (2002)
  • Sasan Farkhondeh Mohaghegh (2002)
  • Akbar Farkhondeh Mohaghegh (2002)
  • Nader Rezanejhad (2002)
  • Khosro Jadidi (2003)
  • Katauoun Khodadoust (2003)
  • Mahmood moussviy (2003)
  • Saeid Alijany Marzoni (2003)
  • Mehdi Sheikh Najdi (2003)
  • Ahmad Bahramy (2003)
  • Marzeah Rasoulzade (2003)
  • Abbas Takaloo-Bighash (2003)
  • Azam Yousefi (2003)
  • Gholam Reza Yekehzare (2003)
  • Mousa Hassani (2003)
  • Ali Amini (2003)
  • Fariba Nishabourian (2003)
  • Mohammad Behzadi (2004)
  • Reza Moazeni (2005)
  • Ramin Abbasi(2004)
  • Neda Nayebolsadri( 2005 )
  • Aida Najafi( 2005)
  • Manizhe Ghasemi( 2005)
  • Shahla Vkili Tajre(2005)
  • Florette Moarefi (2005)
  • Avishan Najafi (2005)
  • Ghamarosadat Ghaemmaghami (2006)
  • Leyla Pourabdolfazl (2006)
  • Ghamarosadat Ghaemmaghami (2006)